Detta är inte magins mörker, Gudinnans mörker, utan den trasiga själens mörker. Och det är hungrigt och vill inget annat än att äta upp det som är ljust och bra. Det är den kreativa dödens mörker...
Men kanske... kanske finns här magi ändå? Om jag bara kämpar på, tar mig igenom nästa snår och nästa... så kommer jag till slut att komma till en glänta där ljuset silar ner genom gren- och bladverket på ett uråldigt träd. Där marken är täckt med mjuk mossa och vinden kittlar min näsa genom att föra med sig ljuva främmande dofter...
Ja, jag hoppas och tror... och kämpar vidare...
Så där känner jag ofta men jag missar något, som jag fastnat. Ja jag kämpar men ibland känns kampen övermäktig och jag har glömt bort hur man släpper taget och bara vilar där. Jag hoppas också, och tror, på något, annars känns det som jag är förlorad.
SvaraRadera