Tankar om Svartkonst och Svart Magi

Jag anser inte att svart magi nödvändigtvis är det samma som ond magi. Och jag tycker inte heller att jag, eller någon annan, har rätten att diktera vad du ska göra med din häxkraft. Att bestämma vad som är ont och vad som är gott är något man måste göra själv.

Gudinnans Tredje Ansikte: Käringen. Den Gamla, som full av
visdom står på gränsen mellan denna värld och nästa.

Jag har vänner som är wiccans som anser att jag sysslar med svartkonster. Och ja, det gör jag ju. Och ja, jag har använt mig av min häxkraft för att försvara mig mot personer som velat mig eller min familj illa. Ibland har jag helt enkelt inte tålamod att vänta på att livet, eller universum, ska straffa dem som skadat mig. Jag ordnar det själv.

Vad jag vill säga är att bara för att man dras mot det mörka betyder det inte automatiskt att man är ond. Ljus och Skugga måste båda finnas. Och även om man i de flesta böcker om Wicca, paganism, häxkonster och magi varnas för att använda kraften till själviska ändamål eller för att hämnas, så kom ihåg att Gudinnan inte är enbart det ljusa och fina i naturen. Hon har många aspekter som är både mörka och skrämmande. Att enbart välja att se den milda, moderliga och närande sidan tycker jag är att gå miste om något stort och mäktigt.

Tänk bara på stormarnas fantastiska krafter, eller ett blixtrande oväder. Tänk på korpen som besöker slagfältet när striden är över, på varghonan som biter ihjäl sina ungar. I alla religioner finns det mängde av Gudinnor som med flammande blickar och draget svärd kräver blodsoffer. Att tämja den bilden eller helt enkelt inte låtsas om den är att vara blind för att Förgörerskan även bor inom dig. 

Våga se din Skugga, din egen mörka Gudinna i ögonen...